Falskskyltat

Frukost ute i solen. Med mynta från egna örtagården i filen. Sämre kan man ha det. Och ja ja, det är Mynta och Mejram som syns i krukan märkt med Fransk Dragon, men någon stans där nere bland all grönska finns små små kvistar Basilika och fransk Dragon.

Lovade ju på midsommar att ha med bilder på mina nyinköpta växter, men då regnade planteringstillfället bort. Nu är det sol, och nu är det planterat. Här dock en gammal vildkaprifol tillsammans med den tidigare visade, nu utsatta, tomaten.

Lavendeln är också gammal. Tillsammans med tusenskönan som åkt ned i gräsmattan.

Och så ogräset, det vackra ogräset, här en smörblomma.

Och en Vitklöver tillsammans med den svarta örtakrukan. Estetiskt så det förslår.

Pelargonen gömmer sig bakom den lilla söta vita blomman med svarta blad som jag aldrig kommer ihåg vad den heter, men som höll på att förgås i regnet men som nu ser ut att repa sig.

Mer Kaprifol och tomat, tillsammans med den nya favoriten Lövkoja, som jag sådde tidigt i våras, och som luktar ljuvligt när det blir kväll. Några strån gräslök finns också med.

Inser att jaag fortfarande inte visat några bilder på mina nyinköp, men de var liksom inte riktigt lika tjusiga på bild. Var mest Petunia, Verbena, lite Lammöron, en Flitiga Lisa till halvskuggan i framsidan, och en Salvia att ha i jämte ljugarbänken där jag äter frukost. I solen. Med min Myntatoppade filmjölk.

Trots att det är underbart med solen och värmen, var jag ändå tvungen att komma bort från den en stund, blev alldeles för varmt och jag hittade för tillfället inte minsta skuggplätt att sätta mig i. Så jag passade på att gå in och lyssna på gårdagens Sommarprogram (Helena von Zweigberk), missade reprisen till förmån för Morden i Midsomer och ett avsnitt av "En bok, en författare" om Eva Franchell, funderar på att skaffa hennes bok. "Väninnan", trodde först att den bara handlade om mordet på Anna Lindh och Franchells känslor kring detta, men det verkar snarare vara en bok om maktspelet i politikens högsta toppar. Kan vara spännande att läsa för en gammal statsvetare. Hur som helst är väl von Zweigberks program ok än så länge, mest filosoferande om varför vi tycker om musik. Hanna Hellquists program i förrgår var däremot mer än ok, riktigt gripande, fångande och roligt, så det är ett tips om ni har datorn på och inget särskilt för er.

Idag är jag arg på: att de Iranska fotbollsspelarna som under en VM-kvalmatch mot Sydkorea, hade på sig gröna armbindlar för att stötta oppositionen i Iran, bestraffas genom att bli avstängda från landslaget på livstid, eller i varje fall tills Iran får en demokratisk och rättvis ledning.

Och ännu argare blir jag när jag läser om de tre små barnen utanför Stockholm som misshandlats av sin mamma och levt under fruktansvärda förhållanden. Nu framkommer det att en granne anmält det hela två gånger, utan att någonting hände. Och då hade barnen under en tidigare period levt i fosterfamilj av samma anledning. Nu har barnen placerats skiljda från varandra, och det var väl kanske inte heller en så smart idé. Eller?

Gårdagens Allsång var sig likt, bättre än Lisebergsvarianten. Men Thomas Ledin skrämmer mig, liksom hans adept för kvällen, Zelmerlöv (så ung och redan så drypande av smör och inställsamhet) och Anna-Maria Espinosa var förvånande blek och svag. Henrik Dorsin överaskade dock. Och Owe Thörnquist låter betydligt yngre än 80 (till skillnad från Zelmerlöv).

Nu är det nog dags att ge sig ut i solen igen. Ha en skön dag.

Tjing!