10-poängare

Som ni kanske redan har förstått så är jag ett stort fan av webb-radion, och Sveriges Radios "Lyssna-igen", programarkivet. För tillfället är det fredagens 20-årsjubileumversion av "Spanarna" i P1. Mitt favoritprogram i radio. Roligt och informativt. Infotainment i sin allra renaste, och bästa form. Public Service, när det är som bäst. Folk som inte betalar sin TV-licens utan att gnälla, är ytterligare ett av irritationsmomenten i min enkla värld. Tittar, eller lyssnar man aldrig på Public Service-Tv- eller radio, ALDRIG, så kan det vara sin sak. Men de människorna tror jag är få. Troligtvis är dessa gnällspikar inte direkt insatta i skillnaden mellan Public Service och komersiell media. Public Service innebär, alltså, men det vet Ni säkert redan, att all information ska vara fri från komersiell, politisk och religiös påverkan och alla sidor ska ha möjlighet att komma till tals. I en helt perfekt värld vill säga. I verkligheten fungerar detta naturligtvis inte jämt, men våra stackars slantar till Radiotjänst ska i alla fall vara en grund för att detta.
I komersiell TV, däremot, har vi, som bekant Idol. Gårdagens avsnitt bjöd på en och annan överraskning. Att till exempel Loulou Lamotte, med sitt fantastiska namn, karisma och, ibland, oftast, tuppskinnsröst, åkte ut, var en. Lars, min idol i Idol, Pelle Svanslös/Onkel Scrooge-oufit och Cabaret-utförande av Money Money Money, en annan, ganska cool när man vant sig en stund, sådan. Igår tyckte jag emellertid att Kevin var bäst. Jag, som är lite fördomsfull, sitter dock, varenda fredag, och funderar över hur det kan komma sig att en Maltes har det svenskklingande efternamnet Borg.
Expressen rapporterar idag att Fredrik Ljungberg är nära ett kontrakt med Seattle Sounders. En lite lustig sak i sammanhanget är att mina amerikanska släktingar-på-väldigt-långt-håll, som bor i just Seattle, när de var och hälsade på i Sverige och hos min mormor och morfar, så hade barnbarnet i den amerikanska familjen, på något sätt, fått tag på en HBK-tröja, som han bar med, förståelig, stolthet. Halmstad och Seattle har alltså sedan länge ett väl uppbyggt band. Att Ljungan inte kommer tillbaka till HBK, vilket jag och några till med mig, hade önskat, sätter jag i samband med gårdagens 0-0-spel, inklusive ett handsspel från Tommy Jönsson, mot Sundsvall. SUNDSVALL!!
Idag är jag arg på: En jobbarkompis talade häromdagen om hur man poängsätter nyfödda barn. När barnen föds undersöks de rejält, gott så, utifrån denna undersökning får de ett poäng i en ett-till-tio-skala på hur friska de är. Minsta lilla "defekt" ger avdrag i poängen. Får jag gissa fortsätter denna poängbedömning även på kontrollerna på BVC, detta är inget jag med fakta kan bevisa. Däremot vet jag med säkerhet att även på Dagis (förskolan heter det tydligen nuförtiden) ökar kontrollen över barnens göranden. Allt de görs ska skrivas upp i en rapportbok för att man ska kunna hålla koll så att de inte bryter mönstret. Liknande rapportsystem har vi även inom äldrevården, detta ska vi snart på utbildning i så att alla kan rapportera avföring och humörsvängningar, på samma sätt. Denna abnorma kontroll över människor i institutioner, kan det månne bidra till den ökade stressen som vi sett i samhället de senaste årtiondet? Det jag blir mest förskräckt över är dock poängsättningen på de nyfödda. Att hela livet är en tävling torde inte komma som en överraskning för någon av oss, men det gör det faktiskt i detta fall. Är man inte helt perfekt när man kommer ut ur moderlivet är man för evigt dömd till ett liv som icke-godkänd, en nio-poängare. Undran föds; hur många tio-poängare föds varje år? Vet de nyblivna föräldrarna om att det inte bara är deras barn som får avdrag i poängen? Hur påverkar detta de, troligtvis, redan osäkra mammorna och papporna? Och hur påverkar påverkan, i sin tur, uppfostran av, och synen på, barnen?
Nu blev det bråttom, utflykt