en arg blogg

Idag är jag arg på: Gud, eller ödet eller vad det nu är som bestämmer att vissa människor ska behöva leva långt längre än de någonsin önskat, tills de överlevt alla sina vänner och ibland till och med sina barn. I min bok har det inget som helst egenvärde att leva tills man är 100 om de sista åren är bräddfyllda av smärta och meningslöshet. Medan andra människor rycks bort från sin familj och sina vänner, mitt i livet. Men livet är stundom grymt, och det är ingen som har sagt att det ska vara rättvist.

Var ju på kryddparty igår. Köpte mina Hirskapslar och grönsaksbuljong, men innan vi ens hade hunnit göra våra beställningar drog världens oväder in över inre Halland. Var länge sedan jag var med om ett sådant åskväder, tillsammans med hagel, rejäla regnskurar och strömavbrott. Men vi led ingen nöd. Téet var färdigkokt och frallorna och den goda pajen var framdukade och åts i skenet från stearinljus och när jag kommit hem och gått och lagt mig så kom också strömmen.
Efter jobbet idag, där vi faktiskt blev utan tårta, hur det nu kunde komma sig, var jag hos optikern; Bosse. Bosse har varit min optiker sedan jag fick mina första glasögon när jag var tio, men nu är det mest linser det handlar om när jag kommer dit. Inte för att jag inte skulle vara i stort behov av ett par nya glasögon, ett par svarta, de jag har nu har antireflexbehandling. antireflexbehandling håller tydligen inte hur länge som helst utan leder till slut till att glasögonen ser otroligt repiga ut, det har hänt med mina glasögon, men att det skulle kunna hända var det ingen som hade talat om för mig! Men det är ju så in i helsike dyrt med glasögon, så det får vänta tills mitt flashiga, roliga, välbetalda jobb dyker upp. Dessutom håller min syn sakta, men säkert, på att förbättras, så så småningom kanske jag ser helt perfekt... Nej, naturligtvis inte, framförallt med tanke på att jag väl har snäppet bättre syn än ledsyn, utan mina glasögon eller linser. Det är jag förresten också arg på. Att man inte får bidrag till glasögon och linser när det är ett handikapp så gott som något. Visserligen fick man, åtminstonde när jag var ung, yngre, barn, bidrag för glasögon fram tills man fyllde 16 eller något liknande, tror inte det var ända tills man fyllde 18 iallafall. Men även som vuxen kan ju synen och glasögonen bevisligen förändras, så en liten slant som hjälp på vägen, någon slags subventionering, av synhjälpmedel vore väl kanske på sin plats.
Och dagens Idol då? De är faktiskt riktigt duktiga de som är kvar nu. Är lite rädd att Lars riskerar att åka, eftersom han betér sig som en obstinat barnunge och det verkar som om han har tröttnat på hela cirkusen som är Idol, och faktiskt vill åka ur, min helt personliga teori. I så fall tror jag att jag hejar på en ljuse Robin (inte han från Svenljunga, tyvärr) och på Alice.
Nu ska jag och katten gå och dricka ur resten av mitt vin och se om det hänt något nytt i världen.
ta hand om varandra, så hörs vi i morgon.