Våren är på väg

Så skönt det var ute när jag gick hem från jobbet idag, som vår fast kallt, men våren kan ju å andra sidan vara ohyggligt kall. Tidigare på förmiddagen tyckte vi till och med att vi hörde fågelkvitter. Och nu är det klart hur årets maj-blomma ska se ut. Röd och rosa med ljusgrönt i mitt, en något blaskig färgkombo såg det ut.
Sa jag förresten vilken maxtemperatur jag fick i min ugn? 149. 149 GRADER! Trodde det kanske var jag som inbillade mig att maten inte blev färdig. Men nu har elektrikarn varit här, men var inte hemma så jag vet inte vad som kommer att hända nu.
Nu verkar det som om jag änteligen jag lyckats välja glasögon. Tack så hjärtligt för alla goda råd! Gulligt av mina kollegor att bli så engagerade i mitt val, ni kan ju visst datorer! Flest röster från alla håll fick par 1, 2 och 5. Känns just nu som om det kommer bli det svarta paret nummer, tada; 1! Men som sagt, har ju ända till i morgon förmiddag på mig att ångra mig.
Igår fick kompisens kusin och hennes man (inte kompisens utan hennes kusins) en dotter. Konstigt att man kan bli så glad för någon annans skull som man bara träffat några gånger. Härligt att se när all jävlighet vänder till lycka.
Men å andra sidan ÄR jag ohälsosamt blödig. Presidentinstallationen igår (var blev Obamas andra dotter av? Först var hon med sen hipp som happ var det bara den andra dottern som var med!), även om det var ett torrt och mesretoriskt tal, inte ett dugg Amerikanskt, konståkningen som nu har dragit igång, galamånaden Januari har varit förödande för min näsdukskonsumtion.
Och på tal om galor. I måndags var det ju idrottsgala. Sportprofiler som Elisabeth Höglund och Björn Ranelid fick lite mer Tv-tid, Stefan Holm hyllades, Gustafsson och Gustafsson fick lite mer Tv-tid, Lennart Bergelin hyllades, Peter Settman fick lite mer Tv-tid. Och så fick Charlotte Kalla Jerringpriset. Som jag har tjatat om var paralympics-skytten Jonas Jacobsson min favorit till priset, men han hade ju redan fått Bragdguldet och fick sedan pris som årets idrottsman med funktionshinder så svenska folket tyckte väl att enough is enough. Så när det till slut stod mellan Kalla och Kallur (i en ny Linda Bengtzinginspirerad frisyr) så hejade jag så klart på Kallur. Vad har Kalla gjort förutom EN makalös skidtävling där hon sprang förbi allt motstånd upp för en backe som i själva verket var en vägg av snö?

Ikväll ska jag återknyta kontakten med min TV. Struntar med andra ord högaktningsfullt i körslagetlaget på Rådhustorget ikväll. Eller som mormor skulle sagt: Skiter väl mitt glada hjärta i. Ajsing Vajsing!