söndag 24 juli 2011

Norge

vad annat kan man börja med en vecka som denna? En ofattbar händelse, många har sagt det, men det är väl trots allt det ord som beskriver händelserna i, och runt Oslo i förrgår, mest korrekt; ofattbar. Ofattbar, och fruktansvärt. Ofattbart att en sådan fruktansvärd händelse kan inträffa i Norge. Det känns ännu mer oväntat än om något liknande hade hänt i Sverige. Och så kan jag inte låta bli att dra paralleller till Hanne Vibeke Holsts "Drottningoffret",  där en grupp högerextremister planerar ett mord på "kronprinsessan", det vill säga statsministerkandidatens rådgivare och efterträdare, men där mordet för en av attentatskvinnorna handlar om en personlig vendetta och avundsjuka mot en gammal barndomskamrat. Boken beskriver långt ifrån ett lika allvarligt dåd som det som nu hänt i Norge, men det åskådliggör ändå de tankar som kan få en grupp att ge sig på en världsbild som inte stämmer överens med deras egen, men även hur en osynlig kraftfull högerextrem struktur och nätverk som kan finnas i våra nordiska samhällen. I just fallet i Norge verkar det, hur, återigen ofattbart, det verkar, som att det är en ensam galning utfört dåden, och förmodligen ska vi vara tacksamma för det, ni kan ju bara tänka er vilka konsekvenser det hade fått om det varit, som man trodde först, en muslimsk terrorgrupp stått bakom. Nu kan man rikta all sin ilska mot denne ensamme galning. Samtidigt kan vi se hur de svenska medierna tagit chansen att frammana en antirasistisk anda och rikta ilskan mot högerextremismen och extremnationalismen som verkar ligga bakom dådet. Dessutom spär rapporteringen på den gemenskap vi känner med det norska folket, där 1905 års unionsupplösning verkar som bortblåst, och norrmännen är våra förlorade systrar och bröder.

I skuggan av händelserna i Norge har Amy Winehouse dött. Kanske inte helt oväntat med tanke på hennes måttligt sunda liv och leverne, och med tanke på att stjärnan var 27 år, en ålder att dö i som kommit att bli mytisk i den anglosaksiska stjärnkulten.

Anna-Karin Hatt (Gryteryd, kan inte låta bli att upprepa det, det är bara så osannorlikt), Annie Johansson och Anders W Jonsson, är de tre kandidater som nu gör upp om den Centerpartistiska partiledarposten, och då måste man ju bara hålla på Hatt.

Idag firar jag namnsdagen (grattis alla Ch/Kristinor) med neddräkning; mindre än 12 timmar kvar till en fyra veckor lång härlig ledighet!

Inga kommentarer: