Igår var det dags för årets besök på bokmässan. Kändisbonanza! Eftersom jag bara var där några timmar struntade jag så gott som i alla monterprogram, alla utom Nathan, ni vet Ninas Nathan, pepparkornsögda musikern Nathan Larson som nu även är författare och som berättade om sin bok, noir-deckaren Dewey Decimal, och sin dystopiska syn på framtidens New York. Istället gick jag runt runt och tittade och lyssnade en snutt på allt och alla. Mest Starstruck blev jag nog inför MA Nuuminen (!), Plura och Skavlan (som är betydligt längre och snyggare i verkligheten än i TV, och ser betydligt yngre ut, det var tyvärr precis motsatt med Thomas Bodström och Jonas Inde), och så Olle Ljungström som hade sin egen one-man-show (syns man inte så finns man inte) på stationen, och så hörde jag Mario Vargas Llosa, men det gick förståss inte att se något eftersom ungefär en fjärdedel av mässbesökarna flockades framför nobellpristagaren (det vill säga de som inte stod i kö till sigenringen med Leif GW Persson, för det var oroväckande många). Mest sympatisk, och det är här att lära av kulturen kommer in, var deckarförfattaren Ann Rosman, som förutom att lägga lite möda och en tjärad repstump i signeringen, var oerhört ödmjuk och verkade uppriktigt glad och lättad över att jag tyckte om hennes böcker. Visserligen är hon ganska ny i författarsvängen, men mitt andra exempel på att man kan vara ödmjuk trots att man har ett arbete som kräver vassa armbågar, är mer långvarig i kulturbranschen, nämligen favoriten och gårdagens "Tack för musiken" gäst Lars Winnerbäck. Och det är genom att lära av dessa människor man kan inse att man faktiskt inte behöver förändra sig och bli kall och hård för att man har ett arbete som kanske kräver det. Istället kan man göra sina mjuka armbågar till en tillgång och förändra det man gör utifrån det. Jag tror ju definitivt att sympatiska ödmjuka kulturutövare (även om det verkar gå ganska bra även för Ranelid och Dolph Lundgren) tjänar på att vara som de är och lockar till sig en större publik än om de hade anpassat sig till hur de borde agera för att få framgång och vässat armbågarna till vapen.
På tal om Lars Winnerbäck så skriver Aftonbladet att en spermabank i Danmark nu slutat ta emot bidrag från rödhåriga män eftersom det inte finns någon efterfrågan och att rödhårighet räknas som ett genetiskt handikapp. Själv räknar jag min rödhårighet till en av mina få fördelar. Så då kanske Danmark ändå inte är ett land för mig.
Lars Vilks hade tydligen varit på bokmässan ändå. Ni kan ju bara tänka er vad som hade kunnat hända om någon av hans "ovänner" fått för sig att utföra ett terrordåd där, nästan så man blir kallsvettig bara av tanken.
Och nu är bokmässan så stor att till och med SJ kostar på sig att göra ett extra stopp vid Lisebergs station för att alla som skulle till bokmässan kunde gå av där. Pluspoäng för sånt.
Förlagsredaktör kanske man skulle kunna bli? Fast enligt DIK finns det redan ett överskott på sådana, men visst har man en bild av att de flesta är snart pensionsfärdiga?
Idag är jag arg på: Användandet av nattbettskenor för att minska effekterna av sammanbitna käkar och tandgnisslan har ökat radikalt, bland tjejer runt 25 har det till och med fördubblats. Jag är en av dem som nobbat bettskenan trots att jag kanske hade behövt en, och jag förstår verkligen att det finns ett behov, och hoppas att det snart händer något i vårt samhälle som gör att det behov som går hand i hand med ökad stress och oro, minskar, annars riskerar vi snart att se ett Sverige där unga kvinnor börjar tappa tänder igen.
Inte för att vara sådan, men jag har en känsla av att Centerns nya partiledare Annie Lööf just nu har ett stort behov av en bettskena. Trots att hon enligt uppgifter i kvällsblaskorna till och med tjänar mer än Fredrik Reinfeldt.
Nu ansöker Palestina om att bli erkänt som stat och fullvärdig medlem av FN.
Och igår försvann allt hopp för att HBK ska kunna stanna kvar i Allsvenskan till nästa säsong. Superettan, here we come!
När fan blir gammal. Nu säger Moderaterna att det inte är tvunget att privatisera välfärden, det viktigaste är att den fungerar! Och i samband med det läggs tre av äldreboendena i Falkenbergs kommun ut på anbud. Antar att det inte är läge att kommentera det mer än så.
75 000 om dagen omsätter den 28-årige (28 verkar vara åldern som gäller för året om man vill vara framgångsrik, både Annie Lööf och Gustav Fridolin är 28) norrmannen bakom Wordfeud-appen på sin idé. Och det kan man förstå, det har ju blivit en Wordfeud-mani nu. Bara på tåget till Göteborg igår satt folk på vart och vartannat säte och jagade ord Men man måste väl ändå säga att det är en bra fluga. Att hitta ord kan väl aldrig vara fel, även om appens ordlista är mer än märklig, men nu ryktas det om att SAOL ska läggas in som ordlista istället för den nuvarande.
Idag är det ledig söndag och lite städning som står på programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar