Jag hade fel. Och det är jag glad för

Så sent som i mitt senaste (eller om det var det näst senaste) så sa jag att jag inte trodde att Tomas Tranströmer någonsin kommer få Nobelpriset i litteratur (trodde närapå att han hade mindre chans än Bob Dylan!). Jag hade fel. Och det är jag glad för. Äntligen en svensk författare (senast var Eyvind Johnson och Harry Martinsson 1974), och äntligen en författare som jag har läst, förstår och tycker om! Gemensamt för alla de svenska litteraturpristagarna är att de varit medlemmar i Svenska Akademien, antingen före (vilket gör själva prisutnämningen något tveksam) eller efter det de fick priset. Nu nu vet Tranströmer vad han har att vänta sig.

Stilla vaktar skogsmyran, ser i intet

in. Och intet hörs utom dropp från dunkla

lövverk och det nattliga sorlet djupt i

sommarens canyon.

Granen står som visaren på ett urverk,

taggig. Myran glöder i bergets skugga.

Fågel skrek! Och äntligen. Långsamt börjar 

molnforan rulla.

Dygnkantring - T. Tranströmer 

Ett annat Nobelpris, som jag har svårare att förstå, det i kemi, gick i år till Israelen David Shechtman för sin upptäckt av kvasikristallen, som är en avvikelse mot de vanliga symetriska upprepningarna av atomer i materien. Vad detta betyder, och vad man kan ha för användning av det, nej se det har jag ingen aning om.

Lite väl magstarkt var det väl ändå av Aftonbladet att kalla det utbrott en av tjejerna hade i gårdagens "Bonde söker fru", när hon gjorde allt för att synas i TV någon extra minut genom att gråta och vara arg på "sin bonde", för psykbryt?!

Steve Jobs är död. Apples grundare som bara blivit mindre och mindre i sina jeans och polotröja har nu dött av sin cancer. Och åter igen kan jag bara upprepa hur illa jag tycker om denna fruktansvärda sjukdom!

Motalagänget Piraterna vann årets Speedway-SM, heja!

Dagens I-landsproblem: Att Greys Anatomy och Hawaii 5-0 ligger samtidigt!

Nu ska jag ut i regnet och lägga in en ny maskin tvätt