Bilder

Här skulle jag ha haft bilder på de söta blommor som nu visar upp sina näpna nunor i min "trädgård", som ett tecken på den allt mer annalkande våren; lilarosa krokupan, snödroppar och vintergäck. Därefter skulle jag haft bilder som visar hur duktig jag varit och bakat makronerer, alldeles spröda utanpå med ett mjuksegt inre, som små rosa smyckesaskar. Men icke sa nicke, jag lyckas inte föra över bilder från kameran till datorn så det får helt enkelt va.

På tal om makroner, var ju tvungen att göra något av alla äggulorna som blev över; är det någon som vet vad det är för skillnad på sabayonne och äggtoddy? Och hur gör man för att det inte ska koagulera?

Och till det lite melodifestival! Det torde inte ha kommit som en överaskning för någon att Loreen vann, det var tydligen klart redan innan någon ens hade hunnit säga andra chansen. Stackars Danny som kom tvåa i år igen (jag hade visserligen blivit överlycklig för en andraplats i melodifestivalen, men så kanske man inte kan jämföra...). Samtidigt tycker jag att det är skönt med relativt etablerade artister som vågar visa sina känslor, så som nu Danny lät bli att dölja hur besviken han blev, och så som Lisa Miskovsky visade hur överlycklig hon blev över att gå vidare från delfinalen. Fast å andra sidan är det så som kvällstidningarna säger, att danny uttalat sig om att det var en miss att Loreen vann, och att hans nummer skulle haft störst chans i Baku, ja då är det känslor vi inte lika mycket uppskattar att ta del av.
Uppenbarligen är jag omusikalisk, för jag röstade på Lisas Bush-parafras och Thorstens proletär-bombastik. Det vill säga de låtar som kom näst, och tredje sist. Men hade jag kunnat rösta bort någon så skulle det vara programledarnas stylister. Hur tänkte de?! Stackars Helena Bergström kunde ju inte ens prata när hon skulle redovisa tittarnas röstning. Förmodligen var det samma tanke bakom hennes ridåklänning som bakom Molly Sandéns dräkt, och det smarta i att stänga av artisternas mikrofoner under intervjuerna från greenroom. Hur som helst, om man bortser från klädseln var programlederiet det bästa på länge. Gina Dirawi torde ha fått en betydligt större publik och Sarah Dawn Finer en helt annan publik; humorpubliken. BBC-sketchen där man skulle välkomna Sverige (eller om det var Schweitz) till Baku var extremt proffsig. Detsamma gällde röstmottagningen från de utländska jurygrupperna, när man kunde slappna av i att det var en programledare som kunde prata engelska på riktigt.

Idag är jag arg på: Miljonlotteriet. Mina morföräldrar håller på att flytta, och i en låda hittade de lotter från Miljonlotteriet som de köpt på det stora gula varuhuset. Lotterna var på väg att bli för gamla så därför tog jag dem med mig för att registrera på deras hemsida. Inte nog med att det man vann var i varuvinstformat (ni vet; äggklockor, uppblåsbara fotbad, tårtkupor...), för att få ut sina vinster måste man öppna ett konto hos Miljonlotteriet, och blir därmed prenummerant. Och ett tu tre, innan man hunnit få bekräftelse på att man sagt upp sin (tur att jag iallafall tänkte så långt att jag registrerade mig själv istället för dem, annars hade de väl fortfarande suttit fast i en dyr lottprenummeration) prenummeration (som jag gjorde inom en halvtimme från det jag tydligen startat den), så kommer där ett kuvert med sex lotter och en faktura på 250 kronor på posten. Häpp. Visst finns det många lurendrejarlotterier i landet, men det jag reagerar mest på är att det stora varuhuset säljer dessa lotter i sina kassor, utan att upplysa om hur systemet fungerar. Nu är jag som väl är en före detta prenummerant, en tårtkupa rikare, och mina morföräldrar är nu stolta innehavare av en kökstimer och ett presentkort på Euro Florist!

Nu lägger han av, Patrik Järbyn, och precis som förra gången han slutade så kan alpintpubliken dra en lättnadens suck att han inte hann skada sig mer än vad han gjort. I alla fall till nästa comeback.
Även Helena Ekholm avslutar sin skidskyttekarriär.

På tal om att lägga av; Sten Tolgfors... Att Svenska högt uppsatta försvarstjänstemän, till synes med alliansens goda minne, ens funderar på att starta vapentillverkning i Saudi-Arabien känns väl ytterst olustigt. Att man inte har försvarsministrar som klarar av att hantera media likaså.

Kanske beror det på Tolgfors, men visst har vi ändå blivit positivt överaskade av mediernas sätt att uppmärksamma, eller snarare, låta bli att grotta ner sig i Reifeldtarnas separation. All heder åt detta.

Det här med Kony, har inte riktigt hängt med där, men har förstått såpass att det handlar om en krigsmaskin som har åtskilliga liv på sitt samvete, framförallt barnsoldaters och barnsexslavars. Och när jag läser vidare lär jag mig att Kony heter Joseph i förnamn och det är Uganda som drabbats av hans och hans organisation, God´s Resistance Armys (visst är det lustigt, eller snarare olustigt, alla dessa våldsverkare som både på lokal och global nivå handlar i ondska i guds namn om jag nu ska fortsätta min PR-strategi för Svenska Kyrkan, så borde väl detta vara något man skulle engagera sig i och ta avstånd från), vrede. Detta har nu uppmärksammats i en film som visats över 50 miljoner gånger på you tube, och som syftar till att fånga in Kony innan året är slut.

Olyckligt sammanträffande att Lundin Oils grundare hette Adolf H Lundin... Går liksom inte att låta bli att dra paraleller.

Veckans #; Är det så att ni har twitter så skulle jag bara vilja rekomendera #absolutnärvaro, Stina Wollter ger och tar emot små korta ögonblicksbilder av hopp och förtvivlan. Tala om känslor som är "all over the place".

Ha nu en skön vårvecka