Grekland, Italien och lite schlager

Papademos, visst är det så han heter, Greklands nye opolitiske ekonom till Premiärminister. För ett otränat öra låter de så lika de där namnen; Papandreou, Papadopolous, Papageno, Papademos, och så det där indiska brödet Papadaam eller vad är det det heter. Hur som helst, visst känns det ändå som en förlust för det humanistiska styrandet av Grekland (nu känner jag ju inte Papandreou, men visst känns dt ändå som han är den lite mer abstrakta typen av ledare?) till förmån för det sterilt konkreta? Lite sorgligt att ändå till sist förlora den naiva tron på att ett land kan fungera med mer fokus på människan än på ekonomin. Men som sagt med en rejäl brasklapp för att jag inte alls vet hur Papandreou styrt landet tidigare.
I Italien iallafall har väl premiärminister Berlusconi fokuserat på ekonomi, fast på aningens fel sätt. Kanske är det inte den egna privata ekonomin som ska vara fokus i styrandet av ett land. Och hur är det egentligen med Berlusconis frisyr? Är den lika mycket bluff som Ghadaffis? Är den egentligen ditmålad?

Idag är jag arg på: Maria Larsson, äldreminister, som vill ha mer ansvar och civilkurage hos personalen på äldreboendena och tycker det är konstigt att personalen inte anmäler missförhållande i större utsträckning. Dra åt xxx Maria Larsson! Tror inte jag behöver tala om för er hur arbetsmarknaden ser ut i nuläget, eller hur verkligheten ser ut ute i det verkliga arbetslivet, men hur i all världen ska man kunna förklara det för Maria Larsson där hon sitter inne i sin rosa bubbla?! I de allre flesta fall är jag övertygad om att personalen bara vill de gamlas bästa och gör allt för att de ska må så bra det bara går. Men om ledningen säger åt en att man ska göra på ett visst sätt, och alla lagar, avtal och regler säger att man ska vara lojal mot arbetsgivaren, och man vet att om man säger emot, då är man obekväm och riskerar sitt arbete, då tror jag bannemig inte att det är så lätt att säga ifrån. Man är trots allt sig själv närmast, och de allra allra flest är faktiskt beroende av att ha ett arbete, men det kanske inte är så lätt för sådana som Maria Larsson att förstå?
Detta innebär absolut inte att jag på något sätt försvarar det som hänt på Caremas boenden och som slagits upp i medierna de senaste dagarna, och jag är otroligt imponerad av den personal som verkligen vågat anmäla. Jag säger bara att det krävs stöd och möjligheter från politik, samhälle och lagstiftning om man ska klara av att anmäla missförhållanden, i slutänden ska det ändå inte ligga på personalen att se till att missförhållanden inte är ett tillåtet synsätt. Och naturligtvis gäller det inte bara inom äldrevården, förståss utan alla arbetsplatser. Högre arbetslöshet skapar större otrygghet och större rädsla att sätta sig upp mot sin arbetsgivare, därmed ytterligare ett problem för samhället. Med andra ord borde alla politiker prioritera, och fokusera så oerhört mycket mer på att skapa arbeten så kommer mycket annat lösa sig av sig självt. Bara ett litet tips från mig till dem. Alldeles gratis.

Klockan 2 i natt ringde en man till polisen innifrån en förvaringsbox på stationen i Jönköping där han satt inlåst. Vilken oerhörd tur för honom att det var täckning i den där boxen.

Gick inte så bra för Svenskarna i låtsasmatchen mot Danmark igår. Trots att den store Zlatan var med. Jag har förresten en idé; varför inte göra en Zlatangala, så kan han få alla priserna där, och så kan alla som är intresserade, alla som köper hans bok, titta på den, och så kan vi andra få en mer Zlatanbefirad fotbollsgala.

Lotta Engberg och Christer Sjögren, Björn Ranelid, Thomas Di Leva, Sean Banan, Afro-Dite, Thorsten Flinck, och en massa gamla mer eller mindre trista Melodifestivalveteraner. Och så Lisa Miskovsky, Anna Järvinen och Abalone Dots, tack och lov för dem.
Affären i byn ligger fortfarande nere. Enligt ägarna är det ungdomarnas fel för att de inte har handlat tillräckligt. Som det känns nu kan de få följa med Maria Larsson när hon drar åt xxx. Man kan inte skylla på någon annan än sig själva på en fri marknad, kan man inte locka till sig kunder ligger inte felet hos kunderna utan hos ett inte tillräckligt bra koncept. Svårare än så är det inte, man kan inte bara lita till invånarnas lojalitet och strunta i att ha bra och fräscha varor och ett gott bemötande, inte ens i ett litet lokalpatriotiskt samhälle. Dock är det oerhört synd att det inte längre finns en affär, idag innebär det att jag får ta mig utanför samhällsgränserna för lite rejäl matshopping. Och en fars dags-present.