Reklam

Var på något fantastiskt bra igår; julshowen Music of the Christmas night i Falkenberg, otroligt duktiga artister tillsammans med en underhållning som gjorde att jag satt med ett leende på läpparna under hela kvällen. Så har ni möjlighet och det finns biljetter kvar så passa på, gå dit!

Patrik Sjöberg känner att han måste slå in öppna dörrar i Nyhetsmorgons intervju genom att förklara att pedofiler inte söker sig till jobb i äldrevården. Verkar som att det finns människor i friidrottsvärlden som missförstår saker med flit.

Visst tycker jag att det är för mycket Zlatan överallt (nu är han till och med i en stor intervju i Damernas värld), men att som Fiorentinafansen ropa rasistiska slagord efter honom är alltid oförlåtligt!

Idag är jag arg på: Med en växande klump i magen såg jag reprisen av Dokument inifrån igår, om multisjuka Florence som tvingades ligga döende hemma utan tillgång till sjukvård på helgerna, i Stockholms innerstad finns tydligen bara en hemjoursköterska på helger, kvällar och nätter. Florence var inte tillräckligt döende för att hamna på en palliativ avdelning och eftersom hon hade olika sjukdomsbilder, med en cancer i botten fanns det ingen som ville och kunde ta ansvar för henne, inte någon som ville ta ansvar för henne och hennes olönsamma situation. Det fanns helt enkelt ingen plats som passade för Florence, ingen mer än akuten, och alla som har varit  på akuten en helg kan nog förstå hur jobbigt det är för en döende, gammal människa med svåra smärtor att vara där. Till sist, och efter mängder av tjat från anhöriga, fick man iallafall hjälp från ett specialhemsjukvårdsteam och Florence fick plats på ett vårdboende, ett dygn senare dog hon dock. Kan det verkligen vara så illa att man inte beviljas en plats på ett boende när man är så svårt sjuk? Och var fanns hemtjänsten och de sköterskor kopplade till dem under denna tid? Hur kunde de tillåta att Florencce låg med ett felbehandlat liggsår som anhöriga hade skött om, anhöriga utan vårdkunskap och utan kunskaper i hur man sköter ett liggsår. Även om jag starkt misstänker att vi inte fick se hela bilden i dokumentären, att det var anhörigas bild vi fick se, så är sensmoralen fortfarande lika grymt sann; man måste vara stark för att klara av att vara svag, är det verkligen ett sådant samhälle vi vill leva i?

Nu funderar jag på om jag skulle ta och baka lite knäckebröd

Tjing!