Schlager

Det talas allt mer om den nya lägerelden, TVn. Inte för att TV är något nytt, mer då sättet TV-programmen diskuteras på. Varenda program har numera en hashtag (#) på Twitter som ger möjlighet att kommentera, diskutera och interagera med programmen. Tänk bara att kunna vara med och debattera ämnena i Debatt från TV-soffan, och inte bara med den som sitter brevid, utan med alla som är intresserade av samma ämnen.
Nu är det dessutom dags för den största lägerelden av dem alla; Melodifestivalen (#mel2012). På SVTs och kvällstidningarnas hemsidor kan man förhandslyssna på kvällens bidrag. Det har jag gjort, och vad ska man säga... Började med Dead by Aprils Mystery. Och det är ju det här med att jaga nya grepp till mello, "hårdrock" har vi redan haft, så vi kör lite growl. Jovars, men att blanda den med pojkpop ochfalsettsång, det var nog inte en så bra idé trots allt. Sen en av årets stora snackisar; Sean Banan med Sean den förste Banan. Och jag får lite ont i magen, vad är detta?! Ryskt kanske? Och sen kommer refrängen, och man förstår direkt vad som kommer att fånga landets barnfamiljer och rednecks; dingadingadingding. Lugnar ner mig lite med kvällens andra snackis; Thorsten Flink, Jag reser mig igen. Jag vet inte, men jag tror detta är ett bidrag som vunnit på att göras på engelska, mest för att den teatrala (vilket emellertid förmodligen är själva syftet) och pretentiösa stämningen skulle tonas ner. Hade det inte varit för att mannen är så oberäknelig att man måste sitta på helspänn för att inte missa eventuell urflipp, så hade det kanske kunnat bli riktigt bra. Revolutionsorkestern verkar vara en vinnare om inte annat. The Moniker; I wanna be Chris Isak. Tror tyvärr att Monikern förlorar på att jämföras med sitt förra bidrag, detta är lite beige i jämförelse, och varför har männen i manegen masker på sig? Därefter schlagerpinglarn Marie Serneholt med Salt and pepper. Och den låter som... hmm, känner så väl igen den, men kommer inte på.. Hur som helst, antingen är tittarna glada över att höra något de är vana vid i mello-2000tal-sammanhang eller så har man tröttnat och är glada för allt det andra som är lite annorlunda. Kan gå åt båda hållen för Serneholt och hennes kroppsstrumpa. Loreen; Euphoria - Å kära nån! Nu missade jag låten lite, den sa mig med andra ord ingenting, lite eurodunk. Men dansen. Och håret. Det här hade väl blivit en jättebra mellanakt; So you think you can Dance; både balett och capoeira på en och samma gång. Men som schlagerbidrag, njä. Afro-Dite sen, ja, vad tror ni, låter ungefär som sist. Discodans. Säkert bra, men det är nog tio år för sent, vi har tröttnat på detta nu. Ånejnejnej, Abalone Dots, som var mitt hopp i årets till synes annars hopplösa melloutbud, men nej, trots udda instrumentering och stämsång, det blir för tråkigt. Som en brasklapp här ska jag lägga in att jag ju faktiskt bara har hört en minut av varje bidrag, det blir förstås annat när man ser det på riktigt och hela bidraget. Men om jag nu ändå skulle gissa. Till andra chansen; Dead by April och Thorsten Flink. och direkt till final; Sean Banan och Loreen alternativt Serneholt (och det är också Sean Banan och Loreen som har lägst odds enligt Svenska Spel). Själv har jag nog somnat någonstans runt bidrag nummer fyra. Det mest spännande som verkar kunna förknippas med delfinal nummer ett var den turbulens som Robinson-Christian tydligen orsakat genom att vilja starta slagsmål på schlagerfesten, han trycktes dock upp mot en vägg av Rennie Mirro och fick hänga kvar där tills polisen kom och tog hand om honom. Tror inte att han dyker upp på resten av schlagerrundturen.

Fridens!